Författande
Min författarbana började egentligen som frilansreporter åt ortspressen. Jag har även varit en flitig debattör på dess insändarsida. Numera sker det mesta av mitt författande i bloggform under rubriken; "Music, Maestro, Please" eller på Facebook.

1981 utkom min bok ”Ölåtar och spelmän”, en liten samling biografier över spelmän från Roslagen. Upplagan är sedan länge slutsåld, men den lär finnas att låna på biblioteket.

Dagsverser

Under en tid, i början av det nya seklet, skrev jag kontinuerligt dagsverser för Uppsala Nya Tidning. Sedan kom Sudokun och trängde undan verserna. Nu hamnar även de ibland på Facebook.
Här har jag samlat några smakprov från den tiden och fyller på med en del nyskrivet vartefter:

17 - 5 - 02
Manligt och kvinnligt

Att jobba i vården och värna allt sinnligt
och hinna med allt på en gång, det är kvinnligt.
Men mannen han hinner mest samla på skräp,
hans främsta bedrift är, att backa med släp.

3 - 12 - 2013

För säkerhets skull

 

Nu står tågen åter stilla,

följer ej sin tidtabell.

Resenärerna far illa

i en bistert kylig kväll.

Detta tillhör numer vanan,

men på ett sätt är det tur
Om ett tåg står still på banan

spårar det ju inte ur.

14 - 1 - 2014

Avlatsbrev

 från Obama till Afganistans

befolkning

 

Efter år av krigisk möda

har jag nu en insikt fått.

Vi har lämnat flera döda
än vi någonsin förstått.

Vår mission mot terrorismen
blev ett långsamt lidande.
Vi tog någon terrorist men
vårat nederlag är svidande;

De som drabbats mest av kriget
är civilbefolkningen.
Därför kostar jag på mig ett
brevförlåt för kränkningen!

Sänder det till er barack.

Bästa hälsningar, Barack

8 -  4 - 0
Första pris

Di svenske var fordom en stridbar nation
som härjade långt bortom landets gränser.
Vi förde hem byten med stor passion,
nu står dom i våra kyrkor och glänser.

Men svensken har blivit så innerligt lat,
han inte för livet ids bråka och träta.
Nu har vi Europas dyraste mat,
men tiger och lider - vi måste ju äta.

Vi skulle få mera mat i vår korg,
om missnöjet var av den rätta sorten.
Vi borde ju tåga på gator och torg,
men vi sitter hemma och tittar på sporten.

22 – 3 - 02
Ett viktigt spörsmål

Vi äter för mycket och rör oss för lite
så lyder ett bud från vår hälsokontroll.
Det borde väl vara förenat med vite
men där har regeringen alls ingen koll.

Sen föds det för få och för många blir gamla,
och det håller inte i längden helt visst,
för vem skall förhindra dom gamla att ramla,
om det på yngre mänskor blir brist.

Men älskog ger faktiskt den bästa motionen,
så älska, och öka vår nativitet.
Då gör du en viktig tjänst åt nationen
och samtidigt slipper du hålla diet.

5 - 3 - 02
I gränslandet

Tidens tand tär på minnenas gömma,
historielös gör man mycket galet.
Vi glömmer snabbt det vi inte får glömma,
vem minns vad som hände på fyrtiotalet?

Nu lär sig eleverna IT och data,
men vem skall berätta så att de förstår,
att de, som marscherar nu på vår gata,
är barnbarn till nassarnas mördarkår.

I TV görs jippo av okunskapen,
det kallas satir och är visst comme-il-faut.
Men humorprogram är ett trubbigt vapen,
om den som skall roas blir trampad på.

7 - 2 - 02 Television

TeVen har blivit ett gissel i tiden,
för allt skall man se, om än världen är vriden.
Så nära som möjligt skall krigsbilder visas
och den som kom närmast med priser skall prisas.

Och gäller det sport skall vi sitta och jäsa
och titta på Meuhlegs snoriga näsa.
Och sker det ett mord skall vi strax fatta mod
att avnjuta offrets levrade blod.

Och visar man bilder från operationer,
serveras det lever i läckra portioner.
Vi ser direktörer som sitter och klagar
och småbarn med svältens uppsvällda magar.

Och just när dom zoomat in ”Afrodite”
så ser man Bert Karlssons försmädliga plyte.
Hur skall man orka, att smälta allt detta?
Är det ingen som har något kul att berätta?

 7 - 2 -2002
U-båtsfrågan

”En möjlig U-båt”, så löd det i pressen
när sillstim gick till vid vår kust.
Sjunkbomber fälldes i värsta stressen
av flottan med liv och med lust.

Carl Bildt var vår hjälte med tvärsäkra bud
om ryssarnas intrång i fjärden.
I hydrofonen hördes det konstiga ljud
när minken stal mörtar ur mjärden.

Om vår diplomat har haft fel, ve och fasa,
hur skall det då tolkas av ryssen?
Vår egen ubåt, den hette väl Wasa,
som dök när hon tog första kryssen.

10 -1 - 02
Färdtjänst åt alla

När mor skulle resa med färdtjänst en mil
att träffa sin syster på yttersta dagen,
då var det för dyrt att beställa en bil,
för spara det måste vi, så säger lagen.

Men de som bestämmer i landstingets värld,
dom ville studera hur färdtjänst skall skötas.
Till USA gick deras vingburna färd,
och visst är det roligt att mänskor får mötas.

Så tänkte min mor, tog rullatorn till kiosken
och köpte en korvbit till mackan och kosken.
Men landstingets toppar, så pigga och raska,
dom köpte sig vin för tre tusen per flaska.

6 -1 - 2002
Midvinter

Skarsnön gnistrar i fullmånens strålar
skuggorna djupnar vid skogens rand.
Skälvningen rister i bryggornas pålar
när isråken sprängs ifrån strand till strand.

Rävens parningsrop skallar i natten
ett isande skrik, som om barn var i nöd.
Ekot når långt över frusna vatten
den kallaste natten som midvintern bjöd.

Sent stiger solen ur östhavets is,
lågt skall den vandra sin bana.
Vi borde ta fatt den på något vis,
men sitter kvar inne av gammal vana.

4 – 1  - 2002
Afghanistan

Bomberna faller i Afghanistan
dom faller för oss som är rika.
Man säger man utrotar en taliban,
men bomberna kvittar det lika,
om målet är kvinnor och barn eller män,
som hävdat en orätt på jorden,
att vi säkert äter för tvåtusen spänn,
när dom knappt har maten på borden.

31 – 12 – 01
Trafikkaos

Nu är det snökaos i vår trafik,
vi sitter i drivan med bilen
och önskar vi hellre satt på ett fik
och sluppe de kommande milen.

Förr bytte man fordon när Bore slog till
och släden blev tagen ur logen.
Vi klädde oss varmt, och drack kaffe därtill,
mens Brunte gick tryggt genom skogen.

I dag är det bråttom, vi far som i trans
och tror att vi allting skall hinna.
Men tiden är inget, om vi inte fanns,
då skulle ju stressen försvinna. 

Nyårsklockan

Ring klocka, ring!
från Solidens scen deklameras.
Men Ténnysons klocka har tappat sitt sting
och fredsduvan, den skall kremeras.

Vi sitter där stumma vid TV-n och ser
hur bomberna faller i natten.
I avlägsna, främmande länder det sker,
där leken har tystnat och skratten.

Men vad rör det oss som bor trygga i Nord?
där snön ligger julvit på taken,
där maten har dignat som förr på vårt bord,
vi talar så vackert om saken?

De Wahl, Georg Rydeberg, Jarl Kulle och Krok
den läst och fått vidare vandra.
Och nu blir det Malmsjö, är han riktigt klok?
för tänk hur det gick för dom andra.

Kvinnor i krig

Att kvinnan har makt över mannen,
det hävdar jag nu med emfas,
ty honan skall utvälja hanen
och vara hans självskrivna bas.

När männen vill skjuta granater
kan kvinnorna resa sig opp
och strejka, som förr Lysistrate,
och ropa: "Du rör ej min kropp!"

Till hantverkets lov

I allt som har byggts
genom tidernas varv
finns det spår av en människas hand.
Det snidats och prytts,
och man avskydde slarv,
det fanns yrkesstolthet i vårt land.

Man slet som gesäll
och fick avlägga prov
för att mästarbrev slutligen få.
Ifrån morgon till kväll,
trots att handen blev grov,
med sitt hantverk man knogade på.

Snart finns dom ej mer
som med full precision
kan behärska ett hussnickeri.
Och hur skall dom bli fler,
när en generation
har fått musarm av musklickeri?

Guldbaggegala
Kan framföras på melodin ”Lysmasksidyll”.

Guldbaggar, gulbaggar glimma, glimma,
snart stundar filmbranschens ödestimma.
Vem skall man denna gång ära och hylla?
Vem skall sin näsduk med glädjetår fylla?
Vem skall med stjärneglans rikligt bestrålas?
Vem skall vid galan med skumpa beskålas?
Vem skall bli utan och bli lite sur?
Vem hade ingen tur?

Guldbaggar, gulbaggar gäcka och locka,
filmens aktörer kan få sig en smocka.
Någon skall vinna och andra försvinna.
Någon ser ut som en man som är kvinna.
Någon skall nog haka upp sig på talet.
Någon skall snubbla, ja allt kan gå galet.
Någon skall få sig en kyss på sin trut.
Film skall ha lyckligt slut.

 

Årets fattigaste dag
påstås infalla den 23 januari

Fattiga riddare -
enkel måltid av uppstekt bröd,
hade man det led man ingen nöd.

Fattigmans ko -
en get som gav närande mjölk och ost
klarade sig på en mager kost.

De fattigas piano -
en låt på det enklaste bälgaspel
spred glädje för andras och egen del.

Fattigstugan -
en länge sen igenbommad institution
för dem som man fordom kallade hjon.

Årets fattigaste dag -
ett påfund som välnärda män hittat på,

dom fattiga vet hur dom har det ändå.

 

Telefonterror

Vi utsätts för terror per telefoni
minst tre, fyra gånger per vecka.
Till sist är jag fylld utav blint raseri
och skriker att: Nu får det räcka!”

Det är unga klämkäcka telefonister,
som stör med sitt engagemang.
De är telebolagens egna ligister,
som vill kränga ett abonnemang.

 

Bragdguld

Vi gläds åt den senaste sportprestationen
och Anjas fantastiska åk.
Hon hjälper oss lyfta den egna nationen
från dagliga trätor och bråk.

Det märkliga är dock i den disciplin,
som hon uti backarna utför,
där rankas man uppåt i hierarkin,
fast verksamheten går utför.

 

PRIS - Pensionärers Rätt I Samhället
Djurskyddsmyndigheten skall se över sina regler

Nu skall de alla var dag komma ut
och sällskap skall vara en rätt.
Om detta skall snarligen fattas beslut,
liksom rätten att äta sig mätt.

Den som nu inte är sjuklig till sinnet
skall inomhus ej vara bunden.
Men regler som dessa, att hålla i minnet,
rör ej pensionär, utan hunden.

 

Könsroller

Vi bildar ett bolag min gumma och jag
vi bor ju tillsammans och bildar ett lag.
Jag fixar låset när skåpsdörren klämmer,

var skåpet ska stå är det hon som bestämmer.

 

Ett viktigt element

En paus i musiken är
dess viktigaste element.
Så den gamla skolan lär
och det är just så vi känt.

Dagens syntmaskinerier
tycks ej ha nå’n stoppsignal,
skänker popens melodier
dess evinnerliga skval.

Sinnet tröttas liksom kroppen,
utmattade vi hör därpå,
tills nå’n vänligt drar ur proppen,
då kan vi en paus få?

 

På kalfjället

Min farfar bar flint och såg ut som en gubbe
min morfar var kal likaså.
Nu verkar det som om var eviga snubbe
blitt gubbe för tidigt ändå.

Dom sitter i rutan med rakade skallar,
som trenden bestämt denna gång.
Det tycks som om alla var stöpta i mallar
som äggen i en äggkartong.

 

Vasalopp

Han visste ej, den unge Gustav Vasa.
när han mot Sälen staka’,
att flera tusen skulle på sin skida hasa,
och följa i hans spår tillbaka.

Där kämpades till sista metern
med mjölksyra i ben och arm.
Men sedan gick det ut i etern,
att svensken vann med mod i barm.

När vi de andra länderna besegrar
vi inte glädjen döljer.
”I fädrens spår, för framtids segrar”
är den devis vi följer,

Dymmelveckan

Med Palmsöndag inleds den stilla vecka
då folktrons dekret gamla sedvänjor väcka.
Bullemåndag och Fettisdag
var festedagar av samma slag.
De föregick fastan med glam och med fest,
på bullar av vete bjöds då varje gäst.
På Dymmelonsdagen lät kyrkklockan svag,
när dymmeln av trä slog med dova slag.
Runt om i bygden gick vådliga rykten
om häxor, som hade blitt skrämda på flykten.
Skärtorsdag sa man, att fötterna tvagats,
men tvätt fick ej hängas till tork när det dagats.
Man trodde: ”man tvättade häxans särk”,
men mest var det prästernas huvudvärk.
Långfredag skulle man helst vara stilla,
om inte, så kunde det gå ganska illa.
På påskafton skulle man tända en brasa
och överallt började bränderna rasa.
Förr var det häxor och troll som for väck,
nu ryker mest gräset och grannens häck.

 

Strömavbrott

Plötsligt så fick vi en uppsittarkväll
med radio och levande ljus.
Ett träd hade stormen knäckt av med en smäll,
och sen var det mörkt i vårt hus.

Det var som att flyttas i tiden tillbaka
till lugnare kvällssittningspass.
Man slapp all reklam och hann klappa sin maka
och lyssna till visor och jazz.

Men visst blev det kallt utan el framåt natten,
när nordan tog i så det dög.
Då la vi oss tätt och fick värme av katten,
som ner under duntäcket smög.

 

Vårsång

Det sjunger om allting när det är vår
det sjunger i luften när isen går
det sjunger när kapen på vedbacken står
det sjunger av småfåglar i alla snår
det sjunger vid brasan en majsångarkår
de sjunger om vintern, som har varit svår
de sjunger om kölden, som satt sina spår.
När sen inga vårsånger mer återstår,
då är det sommar, så vitt vi förstår.

 

Delgiven diagnos

Det visat sig nu, att bland de kriminella
en stor procent har ADHD.
Vid Landvetter var de än mer speciella,
ty flera av dem hade HD.

 

Återblick

Åren gick
det ena gav det andra.
Av det man tänkt
blev inte mycket av.
Så är det
att på denna jorden vandra.
En vacker dag
man ligger i en grav.

 

Polarpris

En snubbe från Eken gjorde sig rik
på lättsålda texter och dito musik.
Förmögen han blev med en väldig fart,
tuppkammen växte, men killen var smart.

När han hade tröttnat på fester och skålar,
vad kunde han mer gör av sina stålar?
Han ville bli stor och berömd, som Nobel,
så satt han och tänkte vid brasan en kväll.

Åt dem som har skapat den bästa musiken
jag skapar ett pris, och nu jublar publiken.
För vart år när stiftelsen lättar på pungen,
så delas Polarpriset ut utav kungen.

 

Näktergalen

Nu har han kommit, vår näktergal,
han sitter och sjunger i strandens al.
Han sjunger i snåren längs Väddö kanal,
och vill du ej höra’n  -  du har inget val,
för här är det dags för en larmsignal!
”Reviret är mitt! Hör - varenda rival!”
Han bjuder en hona till sin Backanal,
för här skall bli bröllop i lövad sal,
och även om fjädrarnas färg är skral,
så sjunger han starkast vår näktergal.

 

Att flytta

Att flytta sig själv, det är inte helt lätt,
det förenas med ansenlig möda.
Även om platsen man kom till är rätt,
finns det gammalt som ännu kan glöda. 

Endera flyttar man till eller från,             
det är känslan som styr den processen.
Allt vi trodde vi ägde, det var blott ett lån,
som just då fyllde våra intressen.

”Från” kan man flytta, med skratt eller gråt,
med frid eller uppror i sinnet.
Man rensar i bråten och ber om förlåt
för allt gammalt och fallet ur minnet.

”Till” kan man flytta, med längtan och hopp
om en plats, där det mesta skall stämma.
En dag, när man vaknar och sätter sig opp
skall man känna, att borta blitt hemma.

 

Bussturistens klagan

Fru Svensson, med osinlig svada,
sin granne på bussresan stör,
Och alla blir allt mindre glada,
att lyss till de samtal hon för.
Ty intet är nytt under solen
av det som hon där marknadsför.
Hon sitter och maler på stolen
och sabbar vårt glada humör.

Vem kan hennes liv intressera,
de krämpor och lyten hon haft?
Hur barnen, som bara blev flera,
har utsugit all hennes kraft.
Nej, låt oss fru Svensson få slippa
och all hennes levnadstristess,
när vi på semester skall trippa
med tillkämpad stil och finess!

 

Sommarsyndare

”Den som sover, han syndar ej”,
så sades det förr i ett stäv.
Det utgick ifrån någon oskriven lag,
att älskog och synd var av samma slag,
och moraltantens tolkning var snäv.

Men nu, mitt i sommarens blomkonterfej
är det synd av den värsta sort,
att sova sig bort från den soliga dag
och missa dess sällsynta välbehag,
det är synd, ty vår sommar är kort.

 

Hundliv

Vår hund, som är en stilig boxerhanne
har denna sommar haft en het romans.
En tik, som tillhör våran närmsta granne
har smugit hit i buskarna med lyftad svans.

Vad resultatet blir av denna parning,
vad det av detta möte blir för sorts?
Ja, därom har vi ännu ingen aning –
en bordercollie klädd i boxershorts?

 

Versmakeri

Vad finns det väl i dagens nyhetsflöden,
som lockar till en munter vers?
Vi söker tafatt dela deras öden,
vars situation har blivit helt pervers.

Snart är det slut på sommar’ns under,
som det tar tid att rätt förstå.
Visst njöt vi några korta stunder
med smultron trädda på ett strå.

Och mitt i sommardagens hetta
det slår mig, som en blixt från skyn,
att det vi längtat efter var just detta,
att slöa ostört vid ett vattenbryn.

 

Välgörenhet

En tiggare stod vid en rikemans port
för en skänk i den framsträckta hatten.
Han önskade sig varken smått eller stort,
blott en skärv till ett viste för natten.

I våningen ovanför, där var det flytt’
någon skulle väl byta sin lya.
Man ratade gammalt och sparade nytt
allt sitt bohag man ville förnya.

Det ratade slängdes ned från en balkong,
en container var uppställd inunder.
Där hittade tiggarn sin aftonschäslong,
i ett skänkskåp han fick sig sin blunder.

När morgonen grydde vår tiggare sa,
till en vän, om den plötsliga gåvan.
Om ett härbärge just till vår Herre jag ba’,
det kom som en skänk ifrån ovan.

 

Bullshit

Nu är det stopp, det har EU bestämt,
på väldoft och härliga stunder.
Vi trodde ju först, att det var något skämt,
men nu finns det lagliga grunder.

Alla som förr gjort det här ideellt,
till förmån för svaga och lytta,
skall nu stå i köket och rent kriminellt
sätta deg i sin vanliga bytta.

Ty så är det stadgat av nå’n potentat,
som sitter och tummarna rullar;
Du får ej utskänka den form utav mat
som utgörs av hembakta bullar.

 

Samlandets dilemma

Mycket av mycket är väl värt att spara,
man samlar i ladan med stor fermitet.
Varför allt sparas är lätt att försvara;
bland bråten kan gömma sig en raritet.

Men även på vinden är skrymslena fulla
och fyllda är källarens alla förråd.
Där samlas det vin, som man glömt att förtulla,
och tomburkar, tomflaskor, plankor och tråd.

Ens bokhyllor fylls från antikvariatet
av böcker, som lästa skall bli någon gång,
och tidningar travas med det resultatet
att kökssoffan dignar och hallen känns trång.
 
Detta är samlandets svåra dilemma
att utrymmet krymper för all verksamhet.
Man har inte plats snart att vara där hemma,
man får samla sig själv för att inte gå bet.

 

Modern sjukård

”Snälla doktorn, jag mår så illa,
det ömsom värker, svider och bränner.
Nu är det ingen mer tid att förspilla,
ja, jag säger bara precis som jag känner.”

Doktorn sitter och knappar tangenter
och lyssnar förstrött på min klagovisa.
Han frågar sen om: nåt särskilt har hänt er,
som får er att skälva och skaka och krisa?

Sen ber han mig gapa, och slår i en pärm,
men beskedet kom snabbt ifrån läkarens data.
Han vänder sig stilla och ser på sin skärm:
”Ni är förklarad Persona non grata”.

 

Omställningens tid

När svampkorgen fyllts av vad skogen förmått
och skörden är bärgad i frysen,
då inser vi sakta att sommarn förgått,
och tänder båd’ brasor och lysen.

Färgerna prunkar och luften blir klar,
pollensäsongen är över.
Trädgårdens möbler ställs in till förvar,
vi månar om det vi behöver.

I kvällsmörkret sitter vi inne och kurar
med boken vi fick förra julen.
Det spelar mot fönstret av enstaka skurar,
vi trivs fastän kvällen är kulen.

 

Lev på din lott
Kan sjungas på melodin Stenka Rasin

Om den glade pensionären
Tore Skogman sjöng en sång.
Aldrig åter till misären,
Sveriges folkhem var på gång.

Ända in på nittiotalet
vi i sann förtröstan levt.
Men sen gick det riktigt galet,
samhället blev snett och skevt.

Ty den nya folkpensionen
liknar mest en penninglott.
Nitar drar dom flesta hjonen,
medan gräddan lever gott.

 

Mediala glädjedödare

Vi satte oss ner för en långfilm på fyran,
men det hade säkert vart bättre att hyra 'n.
För bäst som vi satt där och njöt av komiken,
då blev det ett avbrott för TV-publiken.
Där visades plötsligt nåt helt ofattbart
i korta sekvenser med rasande fart. 
Vi tappade tråden och glädjen var borta
och filmskaparns möda var kommen till korta.
Att visa reklam är väl något man vill, men
det borde ej ske som ett avbrott i filmen.

 

Vårt dagliga bröd

Jag sätter en deg, som känns riktigt för stunden,
på vete och rågsikt och graham och råg.
Sen tar jag en degjäsningsrunda med hunden,
mens degen blir pösig och rund i sitt tråg.

Den knådas med handen till bröstmjuka bullar
som kaveln får pressa till plattare form
Så läggs de på plåten, som låglänta kullar,
och naggas helt lätt enligt gammaldags norm.

Sen hinner man läsa sin morgonavisa
när jäsningen slutföres under en duk.
Att grädda sitt hembakta bröd är en lisa.
Det doftar så gott när det tages i bruk.

 

Anna Lind till minne
Två månader har gått och först nu släpper skrivkrampen

Återigen blev vi väckta ur drömmen,
drömmen, att allting var lugnt.
Ett nidingsdåd mitt i varuhusströmmen,
plötsligt blev livet så tungt.

Hon hade blivit symbol för det unga,
klar, engagerad och tuff.
Färgglad hon stod mitt i gubbarnas klunga,
hon löste lätt deras gruff.

Liten, men större än vi hade anat,
hyllades hon av vår värld.
Nu får vi gå, på de vägar hon banat,
osäker känns våran färd.

Hon var en kvinna med lust, mitt i livet -
allt ändrades i ett slag.
När skall vi lära, att ej ta för givet,
att vi finns till nästa dag.

 

Kroppens signaler

Det fanns en tid då kroppen inte kändes,
då man gick upp och ned med samma lätta steg.
Men åren gick, kalenderbladen vändes,
och ryggen känns för varje år alltmera seg.

När nordan viner kall runt husets knutar
som tandvärk molar det i varje led.
Man känner långt i förväg vart det lutar
och lämnar meteorologerna besked.

I skallen är man som i forna dagar
och ögats fröjder kan man ännu glädjas åt.
Men man går inte längre ut och jagar,
och lockas inte ut på något friarstråt.

Men värst av allt är ändå när dom larmar
om alla risker som man tar med alkohol.
Ens håg dras åter då till kvinnobarmar,
som en reflex från flydda tiders modersmål.

 

Digitalt dilemma
Man befarar att dagens datateknik kommer att
göra oss kulturellt arvlösa.

När barnbarnen forskar i våra arkiv
blir utbudet ganska så smalt.
Ty allting är väck om vårt forntida liv,
vi sparade allt digitalt.

De ettor och nollor vi samlat på disken,
av dem finns ej längre ett spår.
Vår datakonsult nämnde aldrig den risken,
dess livstid var blott tjugo år.

Om vikingadater kan frågor besvaras,
om färder och segrar som vunnits.
Men frågar man sedan om oss kan befaras
blir svaret, att vi aldrig funnits.

 

Nobelprisutdelning

Nu kommer den årliga riten,
med frackar och glitter och kråm.
De främsta av forskareliten
skall prisas och givas diplom.
De hälsar så artigt på kungen
och bjuds på den finaste mat.
Nobelkassan lättar på pungen
och hyllar sitt patriarkat.

Vad är det som prisas och äras?
Vad blev det för slutresultat?
Man ser sig omkring och förfäras
och känner sig smått desperat.
Med svältande massor i söder,
där AIDS-virus sprids som en pest,
med sårade mänskor som blöder
i krig, som har startat från väst.

Att värna om livet på jorden
är inte så spektakulärt,
men skänkte det maten på borden,
så vore det än mera värt.
En fredsmäklare som är kvinna
kan gärna få stå som modell,
för den, som man helst vill se vinna
ett pris utav Alfred Nobel.

 

Ledargestalter

Att varje parti har en ledarprofil
är en gammal och sliten idé.
Nu har partierna olika stil,
som vi tydligt i rutan kan se.

När sossarna nu skall ha nytt i sin topp,
får de frångå sin gamla kutym.
Det kräves nog två för att bilda en kropp
som kan utfylla Perssons kostym.

 

Nobelfestligheter

Så randas den årliga festen
då snillena pris skall föräras,
då dräkten är viktig och gesten,
då middag med lyx skall förtäras.

I TV:n syns prakten och ståten
när kungen skall priserna räcka,
och statschefen verkar belåten,
hans ord verkar muntra och käcka.

Vid middagen talas begåvat
och sång och musik höres ljuda.
Med snillen vårt land är förlovat
och operan får blodet att sjuda.

Men kameramannen serverar
i bild hovets schystaste hylla,
som "Madde" galant exponerar,
ett arv från prinsessan Sibylla.

 

Till sparkstöttingens lov

Vår jul blev så vit som vi tänkte
och byvägens snöiga ban
blev tillkörd och låg där och blänkte, 
som kälkbacken när vi var barn.

Nu kom den till heders som fordom
och bar oss så hisnande lätt
längs vägen, ett genialt fordon,
som kallas för spark rätt och slätt.

Vi luras att öka vår runda,
när benen får vila ibland.
Vi känner oss friska och sunda
i sparkens förlovade land.