Mitt huvudsakliga bildskapande sker i dag som foto, med publicering av enstaka bilder eller bildspel på Youtbe och Facebook. Men jag har även producerat Fotoutställningen "Naturliga möten och ögonblick", som visats på två ställen i hemkommunen. Min förhoppning är, att kunna producera fler sådana utställningar. Har ni ett ställe som skulle passa, så hör gärna av er. Jag bor numera snett under vattentornet i Rimbo. Därav vinjettbilden.
Min senaste Fotoutställning var hos "Returskänken" i Norrtälje 2020 under rådande Covidrestriktioner.
Mina foton går att se i olika album på min Face-booksida och går även att beställa som tavlor i olika storlekar. Se Aktuelltsidan.
Kontakt: E-post: birger@birgerbjornerstedt.se
Strandbild från Rimbo Långsjön i november 2022
Jag återvände till Lilje-valchs Vårsalong efter 50 år med ett stort foto-collage, visande 77 exemplar av "Homo Mobilus - den nya människan". Det blev mycket uppskattat på plats, men fick ingen uppmärk-samhet i pressen. Verket blev dock sålt till en privatperson.
Mitt bildskapande för konstutställningar och brödföda har tidigare varit ett mer traditionellt landskapsmåleri, mest i akvarell och tecknat, men även en del i oljefärg. Vid senaste flyttningen insåg jag att lagret måste rensas eller brännas. Man kan därför kika in i mitt lager av konst till REA-priser genom att klicka på ett par bildalbum på min Facebooksida:
Homo Mobilus – Den nya människan
Den moderna tekniken har skapat en ny invasiv människoart, ”Homo Mobilus - den mobila människan”. Den känns lättast igen på sin helt nya gångart, där man går med båda händerna låsta vid kroppen, den ena ofta bärande en kasse, den andra fixerad framför kroppen, en bit nedanför ansiktet eller lyft till örat, hållande en liten platta med lysande skärm för att orientera sig i om-världen. Ofta förbinds den även med sladdar till öron-snäckor eller hörlurar.
På detta sätt är individen effektivt avstängd från störande intryck som trafikbuller, annalkande faror, fågelläten, sina barn och andra människor. Troligen kommer denna art dock att få en kort överlevnad, då den effektivt motarbetar både sin egen hälsa och säkerhet och inte har några händer lediga till försvar eller för att ta emot sig vid ett fall. Småbarnsdödligheten genom drunkning uppges t.ex. ha ökat 2021, sannolikt därför att Homo Mobilus-föräldrarna tittade på sina mobiler istället för på sitt barn.
Avskärmningen från den reella världen runtomkring kommer också att göra individerna mycket sårbara i ett krisläge, då ett större strömavbrott ganska snabbt släcker ned basstationerna för alla mobiler. Klicka på bilden för förstoring.
Affischer till retrospektiva utställningar av teckningar på Galleri Gillet i Norrtälje hösten 2015, och av måleri i Edsbro 2016, samt till min Fotoutställning på "Lilla K" i Norrtälje bibliotek 2016.
Jag hade tidigt ett intresse för att skapa bilder, fick beröm för mina teckningar i skolan och började fotografera som 12-åring. Foto- och naturintressena växte sig starka under tonåren och jag önskade få utbilda mig till fotograf. Så blev det inte. Jag blev istället utbildad till möbelsnickare. Men fotointresset har levat kvar vid sidan av allt annat och får nu ta en rättmätig plats i mitt liv som äldre. Jag bor numera alldeles nära, snett under vattentornet i Rimbo. Därav vinjettbilden.
Min bana som bildkonstnär började på 1960-talet, då jag arbetat några år på Stockholms Stadsteater som scensnickare. Jag ville då vidareutbilda mig till scenograf och lyckades ta mig in på Konstfackskolan 1968, på linjen för "Dekorativ målning", som efter studentrevolten döptes om till "Bild och Miljö". Där blev efter 1968 ingen ordning på scenografistudier-na. Miljöengagemanget tog över och jag fick 1972 tre oljemålningar med miljömotiv antagna till Liljevalchs Vårsalong.
En kvällsbild av Väddöviken, som jag tog 1958 då jag var 15 år.
Mitt examensarbete på HKS, Högre Konstindustriella Skolan, kom också att handla om vår livsmiljö, en ljusbildserie för högstadiet med titeln "Jorden vårt allt". Bilderna var i stort sett en förhandsexponering av den miljöförstöring, som nu skett de senaste 50 åren, på tvärs mot alla vackra ord vid Miljökonferensen 1972.
Jag är sedan 1973 medlem av "Roslagens Konstnärsgille".
1972 fyllde Norrtälje stad 350 år och jag fick i uppgift att illustrera jubileumsskriften, som författades av Sven Norbrink.
Det tidiga skedet i stadens historia iliustrerade jag då med bilder skurna i linoleumsnitt och några teckningar.
Under näst sista året på Konstfack 1971 fick jag, som en skoluppgift, uppdraget att färgsätta det blivande bostadsområdet Andrsberg i Gävle. Det skulle vara plåtfasader i brännlackerad alluminium och jag valde en varm färgskala som förändrades succesivt från gult närmast centrum till mörkrött på de yttersta husen på femvåningshusen. de omgivande tvåvåningshusen blev i rött tegel med varierande färger i portarna och på balkongräckena, främst för barnens orientering i området. Bilderna är tagna 2012, då jag besökte området för att se hur det utvecklats.
Direkt efter Konstfackskolan fick jag en del arbeten till Sven Lidmans bilduppslagsverk MEDIA. Det var att från förlagor göra exakta illustrationer av olika slag i akvarell och gouasch. Intressant, men jag hade ju gått fel fackutbildning för det där petgörat och kände mig obekväm i sammanhanget, så jag ledsnade och valde sedan ett friare bildskapande.
Utrustning
Min första småbildskamera var en begagnad Kodak Retina. Den var av 1935 års modell, så den hade redan varit tjänst i 20 år, när jag som fjortonåring fick köpa den för 40 kr, plus att jag lämnade min nyare Agfa Isola i byte. Retinan fick sedan tjäna i tio år till, innan jag 1968 köpte en Nikormat, som jag kunde komplettera med olika bytbara objektiv.
2006 övergick jag till den digitala tekniken,då jag köpte en liten Panasonic Lumix FZ 28. Den har sedan bytts mot senare modeller, den senaste en FZ 300, som nu är min trotjänare. Jag har aldrig haft råd eller lust att släpa på stora grejor, så de här har passat mig bra.
Hösten 2022 fick jag ett uppgrag av Roslagens Vokal-ensemble att bildsätta deras konserthyllning till Norr-tälje 400 år. Ett nytt grepp i konsertsammanhang. Det var sju verk som skulle illustreras, men det sista var en kantat i tre satser, så det blev nio stycken bildspel, som skulle smältas samman med musiken, ett tufft jobb under ett par månader. Resultatet visades vid en konsert den 13 Nov. i Norrtälje Folkets hus och fick stor uppskattning av publiken.